Då och nu... skillnad eller hur.


Ja så har dagen kommit tillsammans med snön och vintern. Jag har fyllt ett halvår. Mycket har hänt och idag väger jag över 8kg, mot när jag föddes och vägde 3kg. Jag har vänt mig åt alla håll och kanter, jag är duktigt stark i benen och jag ääälskar att hoppa. Min första tand tittar upp, jag äter fast föda och jag har fått många och fina presenter. Bortskämd skulle vissa säga, älskad säger jag.
Sommaren har varit underbar och jag har snabbt tagit kontrollen över min tillvaro, jag bestämmer det mesta även om jag inte ens kan prata, men jag är snäll det är jag. Min störste beskyddare är dock en katt. Min katt Puma. Hon vakar över mig varje sekund och om jag är ledsen så kommer hon direkt, och är mamma inte tillräckligt snabb dit så biter hon mamma lätt i benet så det blir lite fart.
Jag har inte kommit underfund med hur jag ska prata så folk förstår men jag pratar ändå, ofta väldigt högt, om jag inte spottar tuttar på min morfar förstås. Många små utflykter har det blivit även om det är skönt att vara hemma också, jag gillar att ha folk omkring mig och det bästa jag vet är att få besök eller besöka farmor och farfar eller morfar eller mormor och Kent, även om Kents röst kan vara lite skrämmande ibland : )
Jaja jag ska inte trötta ut er med mitt tjat. Men grattis till mig.
Kommer bjuda på tårta för dom som vill komma. Lite konstigt att bjuda på tårta när man bara är ett halvår men min "moster" Monica var stenhård på den punkten så det är bara att ge efter :)
Ha det nu bra ni som läser detta och om ni inte har nått för er så kom förbi och ät en bit tårta vet ja.
På söndag ska jag fira pappa... det är ju farsdag!
Kram på er
Vi ses
//Albin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar